Söndagskrönika

Strejken i Serie A blåstes av och italienska lag har spelat boll i helgen. Spelarfacket, AIC, ligan och det italienska fotbollsförbundet var överens om 7 av 8 punkter efter ett långt krismöte så det ser ut som att alla snart är nöjda och glada.

Fotboll är ju sen gammalt lika med religion i landet som flyter av grappa. Men fotboll är även lika med politik.

Milans ägare Silvio Berlusconi är som känt Italiens premiärminister. Mannen som leder Italien leder även ett av Italiens, och världens, mest välmeriterade klubbar, AC Milan. Det kan ju tyckas märkligt på ett sätt då han kan bestämma hur klubben framställs. Zlatans bråk med Oguchi Onyewu under träning blev en jättenyhet och snackis runt om i världen, men på grund av att Berlusconi inte bara äger Milan utan även hälften av landets TV kanaler fanns det konstigt nog ingen bild eller något filmmaterial från bråket, förutom en halvsuddig bild som såg ut att vara ett fotografi från 30-talet. Självklart hade Berlusconi en hand med i spelet (inte som Maradona, men nästan), och ville inte låta världen se ett Milan med nya stjärnan Zlatan med inbördes gruff, som annars är ett lag som är kända för att vara gosigosiga mot varandra.

När det går bra för Milan, går det bra för Berlusconi och tvärtom. Den 26 januari 1994 kastade sig Berlusconi in i politiken, och han gjorde det på fotbollens språk. "Ho scelto di scendere in campo." Jag har beslutat mig för att gå in på spelplanen. Då hade han varit klubbens ägare i åtta säsonger och Milan hade vunnit Serie A tre gånger och Europacupen två gånger. Namnet på hans parti, Forza Italia, syftar självklart på fotbollssupportrarnas klassiska hejaramsa... Försöker han värva folkets röster? Nääää dåå inte aaaalls. Jojo. Han är inte dum, eller hans rådgivare kanske är de som ska få credd.

Värvningen av Zlatan var ju ett klart taktiskt val av Mr Silvio då hans politiska karriär var på väg att kunna gå i gungning. Berlusconis allianspartner, den före detta fascisten Gianfranco Fini, bröt sig loss ur koalitionen och kunde vara en direkt fara för Silvios politiska plats. Då tog de in Zlatan som kan komma att save the day för Silvio om det blir nyval. Jag tror inte att Zlatan endast kom till Milan på grund av Berlusconis rädsla, men jag tror det absolut var en av de viktigaste anledningarna. Robinho köptes också in, inte att förglömma, men han inte direkt varit en succé i mina ögon. Inför den här säsongen hade inte Milan vunnit på sex år, och nu efter 16 omgångar ser det rätt lovande ut.

I Italien är fler än hälften aktivt fotbollsintresserade, och om en fjärdedel av de är Milan fans så är det ca två procentenheter, vilket utgör en tillräckligt stor minoritet för att tippa ett tight nyval åt ena eller andra hållet. Nu pratar vi alltså om hur supportrar indirekt kan avgöra ett lands styre. Detta får en verkligen att haja till och inse fotbollens makt. Vem röstar du på?

/C